Är den unga kvinnans framtid en utgift, medan mannens är en positiv investering?

I Vasabladet kunde vi läsa en artikel med rubriken Brist på unga kvinnor i Vasa. Även tidningens ledare tog upp fenomenet under rubriken Österbotten behöver fler unga kvinnor.

I korthet tar texterna upp att det evidensbaserat ser ut så statistiskt, eftersom det i Vasa går 86 unga kvinnor (20 – 34 år) på 100 män i samma ålder. Man har inte vetenskapligt utrett alla orsaker, men man kan se att det är fler kvinnor som studerar på högskolor och universitet och flyttar till större orter. Vasa är en ingenjörsstad där både arbetsplatser och utbildningar eventuellt erbjuds på traditionellt manliga områden.

En konklusion är att detta leder till en uppdelning av manliga och kvinnliga yrken i Österbotten. Man frågar sig bland annat hur man skall locka unga kvinnor till kommunerna.

Mina tankar kring fenomenet.

Att Vasas tekniska industri är en nyckel till framgång är fantastiskt för staden. Det genererar arbetsplatser och ger ett högt förädlingsvärde och export per capita i regionen.

Men, som jag ser det, är det mycket oroväckande hur vi talar om de manliga och de kvinnliga yrkena. Vår attityd är oroväckande. Den manliga arbetsplatsen inom teknikindustrin räknas som en investering medan kvinnodominerade arbetsplatser inom bland annat social och hälsovård och småbarnspedagogik räknas som icke vinstgivande utgifter.  Man vill inte känna igen vinsten inom den viktiga kvinnodominerade branschen. Investering kontra utgift. 

Landskapet blommar när EU och statens utvecklingspengar riktas mot manliga branscher och en förbättring av denna arbetsmarknad. Områden tävlar sinsemellan om Eu:s utvecklingspengar.  De är framtidens investering. Den bransch som är kvinnodominerad ses som en bransch som skuldsätter staten. Hur är det möjligt att det bara är manliga branscher som räknas som viktiga arbeten. VI ansöker om statliga pengar och vi investerar. Till kommunernas kvinnodominerade arbeten söker vi bidrag och talar om utgifter. Ändå talar vi om samma statliga pengar.

Även EU har fäst uppmärksamhet vid Finlands arbetsmarknadspolitik som delats i två delar den manliga och den kvinnliga.

I Vasa är arbetsmarknaden mer ojämställd än många andra städer.  Inom tekniska industrin arbetar 80% män samt inom social och hälsovård 80% kvinnor. Statistik visar dessutom att arbetsmarknaden i Österbotten är den mest segregerade i landet. Ändå vet vi att all forskning tyder på att anställda mår bäst i företag som satsar på jämställdhet.

Vi har en ekonomi som producerar en distinktion mellan kön och rang. Den delar in oss i vinnare och förlorare. Det behöver inte vara så, det är en fråga om val och beslut. Vi måste förändra attityderna! Alla människor i Vasa är en stor resurs för utveckling. Jag vill inte se att exempelvis invandring och åldringar endast är en kostnad. Det är en resurs.

Trots det står de kvinnodominerade yrkena för en markant del av skattebetalarna. Social och hälsovården för flest arbetsplatser fastän de inte är topprioriterade.

Själv är jag orolig över de utbildade kvinnornas ställning.  Såhär skriver Irmeli Kari-Björnbacka som doktorerat om könsfördelningen på arbetsmarknaden redan 2015. De utbildade kvinnorna spräcker hål på den rådande könsuppdelningen inom ekonomin. ”Fel sorts kvinnor och kvinnliga arbeten” borde förändras eller så borde kvinnan flytta bort. Kvinnan borde alltså utbilda sig mindre och föda fler barn.

Unga kvinnor, som vill göra karriär, behöver förändras för att passa in eller flytta bort. Såhär säger forskaren redan år 2015.

Staden behöver även utvecklas till en trendig och människonära stad för att locka fler unga kvinnor. Vi behöver även utveckla staden mångsidigt, en utveckling som leder till att människan älskar staden Vasa. Vi behöver utveckla centrum och kulturen. Hitta företagare till tomma butikslokaler. VI måste stöda företagare med sina trendiga caféer, restauranger och evenemang. Vi behöver bygga vandringsleder så att även fritiden och hälsan är något för alla människor. Den aktiva människan mår allra bäst.  Ensamhet och tomma lokaler leder till illamående.

Nu är det de unga kvinnorna med sina val som har den betydande rollen och avgör riktningen för den regionala utvecklingen. Invånarantalet har igen sjunkit med 118 personer år 2020 i Vasa, medan grannstaden Seinäjoki ökat invånarantalet med 371 personer. Regionforskare Timo Aro har ingen förklaring på fenomenet i Vasa.  Så nu är det allvar.  

Vi måste ge unga kvinnor mer plats i ett aktivt Österbotten. Inte skall män och kvinnor jobba emot varandra. Tyvärr ser jag unga kvinnor tystas ner många gånger när man utlyser mer jämställdhet och diversitet.  Alla paneler med endast män har varit ett ypperligt exempel på detta. Jag är orolig över är att ingen reagerat tidigare. Beteendet underhålls av gamla strukturer och attityder. 

Kvinnor skall jobba i tysthet säger den. Inte i min värld kära vänner. Låt oss jobba tillsammans, gemensamt man och kvinna hand i hand. Innan vi är där skall vi höja våra röster och nöja oss endast med det bästa. En välfungerande demokrati förutsätter att makten är jämnt fördelad i samhället bland män och kvinnor. Tillsammans gör vi Vasa till den lyckligaste och mest jämställda staden.