Det finns mycket vi kan göra för att skapa ett tryggt samhälle. Hit hör bland annat det mycket viktiga temat familjepolitik.

Jag anser att tryggheten och jämställdheten kan förbättras i och med en familjepolitisk reform, det vill säga genom jämställd familjeledighet och subjektiv rätt till dagvård. Inom familjeledigheten vill jag se en lagstiftning som förespråkar jämställdhet. En lagstiftning som stöder föräldrarna att mer jämlikt dela på möjligheten att vara hemma med barnen när de är små, och därmed också en mer jämställd arbetsmarknad.

Här är ”6+6+6”-modellen ett mycket bra alternativ att ta till. Modellen ger vardera föräldern rätt till att stanna hemma med barnet sex månader. Den tredje perioden på sex månader kan fördelas flexibelt mellan parterna. Det betyder inte att den ena parten måste ta ut sex månader, men de skulle erbjudas bättre möjligheter till att ta ut föräldraledigheten och vi skulle samtidigt ge den andra parten möjlighet att snabbare komma ut i arbetslivet.

Modellen erbjuder därmed mer flexibilitet till familjelivet och jämställdhet. Införandet av ”6+6+6”-modellen är också en fråga om jämställd ekonomi. Det ger båda föräldrarna möjligheten att snabbare återgå till arbetslivet och påverkar därmed också vardera förälderns inkomst och pension.

Till en god grundtrygghet hör också en en viss privatekonomisk trygghet, en slags garanti att klara sig själv ekonomiskt både som vuxen och senare som pensionär.

I dagsläget kan en kvinna som är hemma med flera barn komma att missa en stor del av arbetslivet och en stor del av de inkomster som senare också lägger grunden till ens pension. Jag tycker man borde ge möjligheten till att dela det här ansvaret mellan föräldrarna.

Till en familjepolitisk reform hör också återinförandet av den subjektiva rätten till dagvård.

Småbarnspedagogiken är en väsentlig del av familjepolitiken och jag anser att småbarnspedagogiken också förespråkar grundtrygghet och jämlikhet. I dagsläget kan de barn som börjar förskolan ha väldigt olika grund att stå på, de kommer från olika förhållanden och kan ha utvecklats väldigt olika beroende på dessa förhållanden.

En subjektiv dagvårdsrättt kunde bidra till att minska på de här skillnaderna och skapa en mer jämlik grogrund för barnen att påbörja sitt lärande från. Den kunde också erbjuda större flexibilitet att kombinera familjeliv och arbete samt bidra till att endera föräldern också kan ta emot deltidsarbete.

Jag ser ett stort behov av att vi nu riktar våra blickar mot familjepolitiken. I dagsläget kommer vi i Finland att nå en jämlik arbetsmarknad om 200 år. Det är för länge och därför måste vi agera nu.