check_image

Invandring och kriminalitet

Insändare publicerad i Vasabladet, 24 februari 2019.

Vi måste våga tala om det - invandring och kriminalitet

Debatt om invandring, integrering och förebyggandet av risker är ett ämne vi måste våga föra en saklig debatt om. Specifikt vill jag att vi riktar uppmärksamhet mot trygghet och kriminalitet. Det har förts debatt på olika nivåer angående ämnet i och med de sexualbrott som ägt rum i bl.a. Uleåborg. Där greps ett flertal personer, samtliga kvotflyktingar och asylsökande, som misstänkta för grov misshandel, grovt sexuellt övergepp på barn och grov våldtäkt.

Precis som bland finländarna så är kriminaliteten bland invandrare ett utbrett koncept. Kriminalitet återfinns i alla samhällen och inom alla etniska grupper. Trots detta så återfinns det märkbara skillnader när man ser till brottstyperna och gärningsmännens etniska ursprung. Invandrares kriminalitet skiljer sig från finländarnas på några punkter. De är överrepresenterade inom kategorierna misshandel, rån och sexualbrott, även om man givetvis inte ska glömma att det finns skillnader mellan invandrare. (Niemi, H. & Lehti,M. 2016)

Jämfört med majoritetsbefolkningen begår invandrare 50 % fler brott  (Niemi mfl. 2016). Att mängden brott bland invandrare enligt polisens förda statistik ökat under det senaste decenniet är ett faktum. Statistiken kan dock vara knepig att tolka eftersom brottens mängd inte behöver betyda att det förekommer lika många offer som brott. I olika utredningar kan det framkomma att det förekommit flera brott mot samma person gjorda under en längre tidsperiod. När brottsanmälan är gjord skrivs alla misstänkta och när utredningen fortlöper kan dessa ännu förändras. Åklagare och domstolsväsendet kan sedan ha en annorlunda statistik. Att det i vissa brott förekommer en överrepresentation är därmed nu en kriminologisk och kriminalpolitisk diskussion. Vi behöver nu mer kunskap baserad på långsiktiga analyser. Tyvärr förekommer ingen kriminolgisk forkning som skulle ge verktyg för detta i nuläget.

Kriminolog Jerzy Sarnecki har dock i sin forskning betonat sociala och ekonomiska orsaker till invandrares överrepresentation i statistiken. Det vi måste ta i beaktande i integreringen är att invandrarna har olika utgångspunkter vad gäller arbete, studier, civilstånd och invandring. De kommer från olika sociala bakgrunder. Människor har också olika färdigheter i att integrera sig till ett nytt samhälle. I Finland har integrering inte varit någon solskenshistoria, det bekräftar bland annat händelserna i Uleåborg.

Asylsökandes antal tiodubblades i Finland under år 2015-2016 och flyktingskrisen visade på ett behov att producera och upprätthålla ett bättre förebyggande arbete både nationellt och internationellt. I Finland har vi dessvärre inte haft förmågan att mångdimensionellt och lugnt diskutera de svåra och utmanande frågor som invandringen för med sig. Istället har fokus legat på enskilda individers syn på saken och samhället samt staten har lyst med sin frånvaro i diskussionen. Vi har misslyckats inom faktorer som stöder välmående och säkerhet. I vårt grannland Sverige har man inte kunnat eller velat diskutera de svårigheter som invandringen medfört. Sveriges situation exemplifierar hur en mångdimensionell och komplex situation kan uppstå om samhället inte har förmågan att ärligt analysera svåra frågor. Det är till allas fördel att invandrare får känna sig säkra, får en studieplats, ett arbete samt möjligheten att stöda det finländska samhället. Vi måste därför utveckla integrationen och invandrarnas välmående modigt och på ett nytt sätt som är kostnadseffektivt också ur ett ekonomiskt perspektiv.

I ett idealsamhälle finns inga konflikter. Det finns möjligheter för utbildning, arbetsplatser och framtiden ser ljus ut. Det förekommer ingen extremistiska fundamentalister som utgör ett hot. På sociala medier är allt väl. Segregationen stigmatiserar inte bostadsområden. Vi får hjälp med att kartlägga invandrarnas trauman och hälsovård. Integrationen sker snabbt och effektivt. Jämställdheten återfinns i attityder och normer. Det här idealsamhället må vara svårt att nå och upprätthålla. Men vi måste göra vårt bästa. Om vi misslyckas betyder det att områden blir problemområden med problembeteenden och att människors utslagning i samhället ökar, vilket i sin tur bidrar till gängkriminalitet. Om vi misslyckas återfinns inget förtroende mellan staten, samhället, myndigheter eller invandrare och ekonomin fungerar inte. Det finns inga jobb och kriminalitet blir för många den enda utvägen.